Instruktionsfilmer för engelsk grammatik

Jag laddade upp en del av mina instruktionsfilmer för engelsk grammatik på Youtube. Bakgrunden till att jag gjorde filmerna är att jag blev less på att om och om igen förklara samma grammatik. Ibland hände det att jag förklarade subject-verb agreement (kongruens) flera gånger på en och samma lektion. Under ett par år har de enbart legat på min wikispaces-sida som eleverna har tillgång till. Kolla och dela dem gärna, om du vill!

Filmerna är gjorda i tre steg. Först har jag gjort en presentation i Keynote. Därefter har jag importerat den till Ipad-appen Explain Everything och där spelat in filmen. Jag använder vanliga hörlurar som mikrofon. Det dröjde innan jag lade ut dem på Youtube, för jag kände ett starkt motstånd mot att ha dem helt offentligt och sökbart. De är ju inte perfekta, jag stakar mig lite och så, men nu tänker jag att om jag tycker att de duger till mina elever så duger de också för offentligheten.

Betygsättning: Ett torn byggt på gungfly

Tänk dig engelska språket på en skala från det absolut simplaste…

…till det mest eleganta…

(Filmerna är bara en illustration till det kommande resonemanget; du kan glatt hoppa över dem.) Vi kan illustrera den här skalan med en linje, med “Me, Tarzan” längst till vänster och med Stephen Frys underbara modersmålsengelska längst till höger.

  

  

Dina elever är någonstans på den här skalan. Ditt jobb är att beskriva elevernas kunskaper på skalan F–A. Till din hjälp har du Skolverkets kunskapskrav och centrala innehåll för kursen.

Det centrala innehållet hjälper dig att avgränsa området. Eftersom till exempel Engelska 6 ska rymma äldre skönlitteratur, populärvetenskapliga texter, existentiella frågor, sociala förhållanden, anpassning till genre och motivering av ens åsikter bland mycket annat så vet vi att nivån i alla fall är högre än Tarzans. Stephen Fry kan prata om alla de här sakerna så det blir svårare att avgränsa uppåt. Så den avgränsning vi kan göra är att nivån är mycket högre än Tarzans. Men en särskilt exakt avgränsning blir det inte. Så här blir kanske linjen.

  

  

Kanske kan kunskapskraven hjälpa dig. De här kommer från gymnasiekursen Engelska 6.

Nu närmar vi oss. För att veta var ett E är på skalan behöver du bara hitta några fasta punkter i beskrivningen ovan. Låt se:

eleven formulerar sig relativt varierat: Nja,det var lite för relativt.

tydligt: Mja, det låter ganska klart, men var drar jag egentligen gränsen mellan tydligt och otydligt?

relativt strukturerat: Nu blev det relativt igen.

eleven formulerar sig med flyt: Det låter återigen klart, men var går gränsen?

viss anpassning till syfte, mottagare och situation: Inte glasklart det heller.

eleven bearbetar och gör enkla förbättringar: Äntligen något konkret och mätbart! Men Tarzan bearbetar och gör enkla förbättringar i filmen ovan, så det är inte så att vi har avgränsat något.

formella och komplexa sammanhang…tydligt och med flyt: Det där är helt klart någonstans mellan Tarzan och Fry.

viss anpassning: Glasklart, eller, nej förresten.

i huvudsak fungerande strategier som i viss mån löser problem: Äsch, nu blev det relativt igen.

Nähä. Det blev inte tydligare än så. Att sätta betyg utifrån det här vore som att bygga ett torn på gungfly. Tur att det finns nationella prov som berättar var nivåerna ligger.

Reading Macbeth

The_Globe_Theatre,_Panorama_Innenraum,_London

We’re reading Macbeth at the moment. In too little time we are trying to understand and enjoy the language, imagine what it would have looked like on stage 400 years ago and find the really interesting parts of the play.

Fuseli, Macbeth and the witches.

Personally, I love the play between Macbeth and lady Macbeth and the conflict between ambition and doing what is right. I also love the language: “Stars, hide your fires; let not light see my deep and dark desire”, “If it were done when ’tis done, then ’twere well / it were done quickly” and of course “Out, out, brief candle! Life’s but a walking shadow, a poor player that struts and frets his hour upon the stage, and then is heard no more. It is a tale told by an idiot, full of sound and fury, signifying nothing”.

What do you think is most memorable from the play?

Ellen Terry as lady Macbeth by John Singer Sargent, 1889.

Daniel Dennett: pedagogisk förebild och dumma djupsinnigheter

Filosofen Daniel Dennett är en av mina pedagogiska förebilder. Han är amerikan och ägnar sig åt frågor om fri vilja, medvetandefilosofi, evolution och religion, men framför allt kan han förklara saker så att de verkar enkla.

I sin bok Intuition Pumps inleder han med att förklara att en som i dag når genomsnittsresultat på IQ-test (IQ 100) för hundra år sedan hade fått 130. Vi har alltså blivit smartare på hundra år. Men varför? Våra gener är desamma. Dennett menar att anledningen att vi är smartare är att vi har skaffat oss en mängd verktyg. I dag har till exempel nästan alla en förståelse för procentuell utveckling, vilket väldigt få hade för 100–150 år sedan. Resten av boken är en verktygslåda med korta enkla texter. Många av dem är lättanvända i undervisningen. (Se Dennett föreläsa om Intuition Pumps här).

Ett begrepp som han lanserat som fått mig att känna mig smartare är deepity. Så här beskriver han det (hör honom här):

   
 Varför är det en deepity? För att det verkar djupt och det uppnår den effekten genom en dubbeltydighet: påståendet är dels trivialt och sant, och dels världsomvälvande och falskt. “Love” är ett ord, det har fyra bokstäver och börjar med ‘l’, vilket är sant och helt trivialt. Den andra betydelsen, kärlek som begrepp eller fenomen, det som vi upplever eller vill uppleva, är så klart inte bara ett ord. Den är falsk, men skulle vara världsomvälvande om den vore sann.

Jag stötte på en deepity häromveckan. En präst predikade om “sanning”. Det är viktigt att lära känna sanningen om hur vår värld är beskaffad, menade han, och inte luras av dem som försöker lura oss “men den största sanningen är att vara sann mot sig själv.”